En droppe i rymden av Lisa Rodebrand
Varför rymdskeppet slår ned mitt i militärstationens odlingar är en gåta, men vem bryr sig? De har väl navigerat fel helt enkelt. Dito hatar när hans far skickar ut honom på meningslösa uppdrag för att hålla honom sysselsatt. Farsan tror visst att militärdisciplin ska göra sonen gott, men Dito har aldrig någonsin följt order och han tänker inte börja nu.
Flickan i rymdskeppet är söt men verkar hysterisk. Den mystiske pojken är beväpnad. Piloten, som de säger är deras morbror, liknar ingen av dem. Främlingarna är kolonister, ett fredligt och harmlöst folk, men Dito anar att allt inte står rätt till med besättningen. Vilka är de egentligen och vad gör de här?
Flickan i rymdskeppet är söt men verkar hysterisk. Den mystiske pojken är beväpnad. Piloten, som de säger är deras morbror, liknar ingen av dem. Främlingarna är kolonister, ett fredligt och harmlöst folk, men Dito anar att allt inte står rätt till med besättningen. Vilka är de egentligen och vad gör de här?
Tack så mycket Lisa Rodebrand och Fantasiförlaget för recensionsexemplar!
Den här boken var inte riktigt i min smak. Själva storyn var bra, men jag tycker att allt gick lite för fort, som att Dito fick förtroende för främlingarna väldigt fort. Jag tyckte om André, även om jag inte riktigt gillade någon av de andra karaktärerna. Ibland tyckte jag att det blev lite svårt att hänga med i handlingen, som till exempel i början på några kapitel, då det hänt en del grejer sedan det förra kapitlet slutat. Slutet i boken var nog det som jag tyckte bäst om, det kändes som om det hände lite mer intressanta saker då.
